Vet inte om jag ska skratta eller gråta


....

det är så himla trevligt att vakna 03.56 (när man för en gång skull somnat) av att det låter som om en flock idioter går in i ditt rum och börjar dunka sviiiiiiin hög musik...Det är bara några fulla efterfestare som fått för sig att det är
okej att ha efterfesten på högsta volym i arkivet, som ligger våningen under mig..Jag önskar idioterna visste hur jävla lyhört det är.. Suck


känns som jag kan applicera denna i mitt liv just nu..orka fortsätta Anna.. orka


det är som tiotusen skedar när allt jag behövde var en kniv


orkar jag igen? jag tror inte det.. jag ser ingen ny dörr öppnas.. jag ser inte vart jag ska gå..


Ibland tycker jag bara att det är fruktansvärt orättvist. Ibland vill jag faktiskt bara lägga mig ner och ge upp.


Lev så att din död inte blir en lättnad för andra..

https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/1457531/images/2012/pic_200044104.jpg" class="image">


Du vet hur du får mig att le


tröttsamt

ska upp om 3.5h.. vill bara sova, snälla låt mig få lite sömn..


...


lång natt


Orkar inte gå upp idag. Orkar inte mäta någons blick. Orkar inte le. Orkar Inge öppna munnen för att forma ord. Jag orkar inte möta världen idag.


Vill åka igen..

och träffa Tomelillas framsida


sen var det den där jävla magen..

T R Ö T T S A M T ! ! ! ! hur mkt tabletter vill mina läkare proppa i mig egentligen? är jag inte tablettmissbrukare efter det här är det ju ett under...


Ibland.....





...tänker jag på alla de gångerna du körde över mig men alltid fick mig att tro att det var mitt eget fel.



....tänker jag på alla de gångerna du skrek orden till mig som jag trodde att jag förtjänade att höra..



......tänker jag på alla de gångerna jag ställde upp för att slippa bråk...


......tänker jag på hur illa du gjort mig, utan att du ens har en aning..



.....tänker jag på hur trasig du lämnade mig, utan att ens ha en aning om vad du gjort mig..







...


Pain

jag tror min mage dödar mig långsamt inifrån..


Det var väldigt välbehövligt.


Jag har verkligen världens finaste människor runtomkring mig.


Hemma.

äntligen hemma. Bara 1h försenat denna gång. Min tramsbyxa Louise har kommit ner till Norrköping också. vi ligger i samma säng och jag är så glad att hon är här.. Hon sover redan och hennes andetag gör mig lugn.. Min fina vän.


SJ

sitter på tåget påväg hem till Norrköping. funderar på varför SJ är så strikta med att man alltid ska kunna uppvisa biljett, när dem inte alltid kan uppvisa ett tåg!?


Hemligheterna..



Jag är glad att ni inte vet. men samtidigt inte.
Allt skulle bli så mycket enklare om ni visste.
Ni skulle förstå mitt agerande. Mina val. Min uppsyn. Mina åsikter.
Men det är ändå enklast om ni inte vet.
Det gömmer sig djupt därinne samtidigt som det trycker på innanför min hud och vill komma ut.
Ut till verkligheten.
Sanningen om sanningen. Att det gör ont.
Varje dag.


Det känns som att ju längre tiden går blir det jobbigare att leva med det.
Mest för att det känns som att ju längre tiden går ju mer glömmer ni bort det.
Och jag får inte tillåtelse att må såhär. Påverkas såhär.
Som om händelsen sakta raderas ut, kanterna suddas ut och det blir till en diffus dimma. En händelse för länge sen. Något man fått berättat för sig på fyllan..En dimma. Ett suddigt minne ingen talar högt om. En tidningsartikel på sensommaren.. En idiot som kom undan.. En tjej som överlevde.. En tjej som borde vara glad för "det gick ju så bra trots allt".. Som om det är något man borstar av sig när man ramlat i sandlådan som liten..



Kampen. Inuti. Varje dag. Den jag aldrig pratar om. För känslorna där inne kan jag aldrig forma till ord.
Jag kan inte för något i världen någonsin förstå hur jag ska beskriva den. Kampen.
Så jag låter bli.
Och fortsätter ljuga om sanningen.
För jag vill inte att ni ska få ont.


Ajajaj

knät värker. musklerna ömmar. Men det är det värt..


Bang Bang. My baby shot me down


RSS 2.0