...


Tände ljus för er idag. Mina älskade underbara som lämnade oss alldeles för tidigt. Jag saknar er varje dag. varje minut. varje sekund.


Jag ser måsarnas flykt


...


Sarkasm- för att det är olagligt att slå skiten ur folk..


Vacker som vissen


Ja sam junak moje priče


Hon kallade mig för maskros. Kanske hade hon rätt..


Drunknar

Känslan. känslan av att inte få luft. Jag ser ytan hela tiden. jag vet att den finns där och jag älskar den. Jag vet hur man simmar. Jag vet att jag vill upp till ytan. Men jag ligger fast som i ett vakuum. Mina ben vägrar röra sig, mina armar känns tunga och flyter stilla längs med min kropp. Om ändå tankfrakten kunde få mig att simma upp. Ta andetaget. Det där andetaget av frihet som jag längtat efter sen aug.2010.. Kommer jag någonsin få känna det? Eller får jag nöja mig med att älska livet på avstånd resten av min tid? Kommer jag ligga precis under ytan hela tiden?


Trauma

De säger att varje upplevelse påverkar varje val. Att varenda liten sak som
hänt en människa följer med i nuet. Handlar det om traumatiska upplevelser så tar det förflutna nästan allt utrymme i nuet..


...


Skolan tar snart livet av mig...


....


....


Hopp är den lilla rösten du hör viska kanske när det känns som hela världen skriker nej..


....


true


..


Så du gillar mig inte? Kunde inte bry mig mindre.. Jag vaknar inte upp varje dag för att imponera på dig..


likgiltig


4h..

Om 4h ska jag orka köra spinning... Kan jag inte få sova lite iaf? kom igen nu


regnet



Älskar att ligga i sängen och lyssna till regnet.. En av fördelarna med att aldrig få sova om nätterna.. För nu har jag flera timmar av "lyssna på regnet i sängen" framför mig.. Myyys.. Inget ont som inte för ngt gott med sig brukar man väl säga..


...





Vardagsrädslan

 

Tyvärr får tjejer tidigt lära sig att de ska vara rädda, som att det är en naturlig del av vardagen.

Media matar oss med hemska händelser hela tiden vilket gör oss rädda.
 Mycket av vardagsrädslan tror jag beror på att vi ständigt matas av att det finns så mycket hemskheter ”där ute”.

Min rädsla har förstärkts av att jag blivit utsatt. Utsatt för hemskheterna som finns därute.
En del av den rädslan kan bero på att tjejer ofta utsätts för våld och övergrepp - och att risken är ganska stor att vi inte blir trodda av omgivningen, polis och domstolar. Men allra främst att det kanske inte gör någon skillnad om vi berättar det, för känslan av att vara ensam lämnar dig aldrig. Hur många fantastiska människor du än har runtomkring dig som stöttar, så är du ensam. Ensam med känslorna och händelsen som vägrar släppa taget om dina tankar.

 

Jag tycker det är dags att börja ta itu med den här vardagsrädslan. Vi tjejer har helt enkelt lärt oss att vara rädda - men inte hur vi kan försvara oss.

Jag är trött på att behöva anpassa mig åt idioter.
jag vill inte att någon ska behöva göra det.
Jag vill hjälpa er.
jag ska göra skillnad.



So tonight I set the world on fire







 


tankarna snurrar i 1000000km/h.. Kan det inte bara sluta?


Krav Maga

Och ja. Krav Magan räddade säkerligen mitt liv förra söndagen. Har tänkt "tänk om" tusen gånger sedan dess..Tänk om han hade fått ner mig på marken. Tänk om jag svimmat av slaget. Tänk om han hade lyckats få av mig byxorna.. Tänk om han lyckats med det han ville... Men jag försöker ersätta de tankarna med
"tänk att jag lyckades sparka ner honom och komma därifrån.. Tänk att jag klarade av det. tänk att jag kunde rädda mig själv. Tänk att jag är min egen hjälte..." Tänk att Krav Magan skulle bli en så viktig del av mig..


Utlopp

Har tränat typ konstant de senaste dagarna. Idag har jag hunnit med 2 spinningpass, mage/rygg och armar på gymet och 2 långpromenader. Idiot tänker ni, skönt tänker jag. Har så mkt aggression och ångest som jag måste få utlopp för någonstans. Och eftersom Sveriges psykvård fungerar som den gör är detta min enda räddning. Det gäller att vara frisk för att orka va sjuk.


...


Mental jävla katastrof



Så beskrev Hannes min käre vän läget.. Och jag kan inte annat än att hålla med honom..


Im the hero of this story, but I still need to be saved..


Skadorna på utsidan börjar iallafall sakta men säkert att försvinna...


Oddsen

Vet inte vad oddsen skulle vara om man lyckades räkna ut det.
Oddsen för att bli överfallen igen.
Oddsen för att ytterligare en man tar sig friheten att ta ifrån mig min trygghet ännu en gång.
Oddsen för att injicera en sån rädsla i mina ådror att jag ibland paralyseras utav rädsla, även om jag nu befinner mig på en trygg plats..
Oddsen..
hur som helst verkar oddsen inte vara på min sida.
För det har hänt igen.
Ett överfall.
Ett hat.
Ett blåslaget ansikte.
En rädsla.
En mardröm.
Det har hänt igen.
Och idag insåg jag att det verkligen har hänt igen.
5 dagar efter..






Att känna sig helt ensam trots att man har världens finaste människor runt omkring sig..





 

 

 


inget fastnar hårdare i minnet än det man absolut vill glömma


RSS 2.0