Ni hade sönder mig. Båda två. Mörka mannen utan ansikte. Och mannen med luva och hes röst. Jag vet ingenting om er. Ingenting förutom att ni injicerade rädsla i mina ådror. Ingenting förutom att ni gjorde mig livrädd för att stöta på er igen. Ingenting förutom att ni lämnade en skada i mig som aldrig kommer läka. Jag undrar ofta vad ni gör.. Jag hoppas varje sekund att ni aldrig får sova på nätterna, precis som jag...











 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0