Ice age?

Jag: (kikar ut genom fönstret) Mamma när ska du åka till träningen?

Mamma: Om fem minuter kanske. Hurså?

Jag: (med viss tveksamhet i rösten) nej det har typ...snöat lite..Kan nog ta ett tag att få bort all snö.

Mamma: (självsäker och med en dumförklarande ton mot mig i rösten) Jaaaa men jag har borste och isskrapa.

Jag: (tittar ut genom fönstret igen) borste och isskrapa? Hmm tror nog snarare att du skulle behöva en grävmaskin eller ngt.. Men borste och isskrapa blir säkert också jätte bra..





Highroad




You take the highroad and I take the lowroad and we will meet again




You.





Jag undrar hur mycket jag skulle uppskatta allt annat om jag inte var så hängiven dig.







You define me.


fråga!?

Eftersom det är så väldigt mycket sämre att ha sex med kondom...
Varför i hela friden heter det då lyxrunka om man onanerar med kondom på?



Det är inte fantasin som sätter stopp, jag lovar!!


Jag som trodde det hette Zebra.


Taget!





Intresserad, någon?









Hahahahahhahahahahahahhahahhahaahaha jag dör nu.. Snälla hjälp mig. Jag kan inte andas.


lämnad?

Alltså nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro?

Jag bara ger och ger er hela tiden.

Men jag får fan ingenting tillbaka?

Har vi inte redan haft den här diskussionen?



Jupp.

Hi, my name is Anna and I´m a sexaddict.


sexaddict.jpg


kryptisk.

Jag fick ofrivilligt testa acnes nya kollektion i veckan.
Motsatsen till minimum sa att det var för att jag frossat i sötsaker och syftade på sig själv.
Det lät bra, så jag väljer att tro på det.




Irriterande, ja.

Häromdagen blev jag arg.
Riktigt arg.
Jag satt på bussen och var allmänt uttråkad.
Tur att man har internet på mobilen då tänkte jag.
MEN, då funkar helt plötsligt inte internet.
Jag ska absolut inte gå ut med vilken operatör jag har, de vore lågt.
Men jag kan säga en ledtråd.
Det är ett tal mellan 2 och 4.

Mer än så kan jag tyvärr inte säga utan att smutskasta..






Obs! Driftfelet varade bara i max 10min, men ändå. Man kan ju bli förbannad för mindre..

knocked up.

För att skona den människa som gjorde detta brott mot mig igår väljer jag att inte nämna några namn.
Vad som hände var i alla fall att denna "någon" kom fram och klappade försiktigt på min mage, såg mig djupt i ögonen och frågade med allvarlig ton:
-"Anna, är du gravid?"

Som ni säkert märkt får jag stå ut med en hel del konstiga kommentarer i mitt liv, så även denna.
Dock var denna kommentar inte helt obefogad.
Min mage har en förmåga att bli stenhård och bukta rakt utåt vissa perioder.
Det ser då ut som jag knallar omkring med en 5månaders gravidbula.
Jag kan förstå att man kanske kan tro att det lever ett litet nytt liv därinne då.
Men som den kroppsnojiga människa jag är blev detta självklart ett hårt slag.

- "Naee, det hoppas jag inte", blev mitt svar med ett skräck/sårat/ledset leende.

Jag försökte då dra in min mage i ett nytt försök att få bort den.
Men dessvärre går inte detta i dessa perioder.
Jag får leva med att ungefär 6ggr/året se gravid ut.
Det som är konstigt är att jag tycker gravida kvinnor är det vackraste som finns.
Borde jag inte vara glad med andra ord?






Mitt fel.

Det är inte mitt fel att du älskar mig.
Däremot blir det mitt fel om du saknar mig.



Oj..

Jag tror jag saknar dig..


streetwar..

Man skulle kunna tro att jag lever ett rätt tråkigt liv.

Där det inte händer så spännande saker till vardags.

Men ACK så fel ni har!!

Min "lugna" gata är inte alls så lugn som man kan tro.

Idag har jag till exempel hälsat på poliserna i bilen utanför 55:an TVÅ GÅNGER!!

Ni förstår att jag har en granne som är chefsåklagare.

Och jag antar att han har en hotbild mot sig.

Jag antar detta eftersom han har haft polisövervakning utanför sitt hus i snart en vecka.

Varje gång man glider förbi i bilen tittar poliserna misstänksamt på en som om man vore norra europas värsta brottsling.

Jag hade idag lust att tvärnita utanför 55:an, slänga upp bildörren och rusa mot chefsåklagarens ytterdörr för att se hur snabba poliserna skulle vara med att brotta ner mig och boja mig..

Men jag ångrade mig när jag såg det ena muskelberget i framsätet och den argsinta kvinnan bredvid.

Jag körde istället lugnt förbi och nickade vänligt mot de fyra bevakande ögonen.


Vissa lever säkert.

I´m living on the edge baby!!


Att föra ett samtal med barn...

Som inte kan prata så man förstår är svårt.
Jag som är så väluppfostrad tycker aldrig att man ska prata över huvudet på barn, så jag väljer alltid att försöka kommunicera med dom själv.
Det gick väl sådär idag:



Jag: Vad vill du ha för gott och äta till fikat då?


Barnet: Eiiikkk---dddaaaahhh---(pekar på allt) poooopppaaaaa- ullllllllleeeee


Jag:
En bulle?


Barnet:
Neeeeeeeeeeäääääääjjj--- upppaaaaaj---dääääääkkkkkeeeeen


Jag:
kakan?


Barnet:
Nääääääääääääääääjjjeeeeeeee!  dääääääääää ill haaaaanuuuuu (pekar)


Jag:
Chokladboll?


Barnet:
Jaaaahhhh, nnnääääeeeeeeejjj, boppa däe ute roooooo


Jag:
En sån där liten kaka?


Barnet:
(tittar missnöjt på mig och skakar på huvudet) Ne!


Jag:
( suckar inombords och vill skrika åt ungen men ler ) Ett wienerbröd kanske?


Barnet:
( skakar fortfarande på huvudet och börjar skjuta fram underläppen ännu mer) uuulllleee aakkaaa!!!


Jag:
(tittar uppgivet på mamman som står bakom och ler) Tror du ens han vet vad han vill ha själv?


Mamman:
Nej verkligen inte. Han håller alltid på såhär.


Jag:
(ler men vill slå till mamman) Jaha, haha.. Så söt.. (inte)


Mamman:
Vi tar en vaniljbulle till honom och en semla till mig, tack.


Jag:
Jajjamen. ( är förundrad över att jag lyckas hålla god min och inte få ett psykbryt på ungjäveln o hans idiot till mamma)









chock.

Jag är i chock!
På riktigt.
Vet ni hur jävla mycket semlor vi svenskar köper eller?
Jag tror 95% av dom som kommit in på mitt jobb idag har köpt semlor.
Sen var det säkert ytterligare 25 st som kom in och fråga efter semlor när de tagit slut.
Och säkerligen minst 10 st som ringde och frågade om vi kunde lägga undan semlor.
Jesus amalia.
Försöker vi komma ikapp USA i fetma eller vad är det frågan om?





skäms nu..

Har inte vågat säga något till er.
Men nu kan jag inte hålla det inom mig längre.
Ni vet väl hur sjuka människor ofta hamnar i ett förnekelsestadie?
Jag har precis kommit ur det..
Nu kommer mitt erkännande:

Jag har mer trosor än jag sagt till er.




Update

Uppdatering!
Jag fick mitt lamm till efterrätt på nyår. Det serverades med Whiskey.
Jag gillade det.
Nu vet ni.





+



+
 
JAG

=




Again..


Jag har ett litet sår på min örsnibb.

Mamma: (med förfäran i rösten) Men oj, vad har du gjort på örat??

Jag:
(uppenbart upptagen med ngt annat) Nae, inget..

Mamma
: (Tar tag i min arm och ser mig allvarligt i ögonen) Du har inte försökt göra hål i örat själv va?

Jag:
(uppriktigt chockad över hennes sjukt konstiga fråga) Ehm, joo absolut. För då skulle jag säkert ge mig på att göra det själv. Mamma jag är 23år, inte 13....

Mamma
: (lättad men fortfarande med oro i rösten) Nej de vet jag väl. Jag bara tänkte.....

Jag:
Mm men sluta tänk nu. Pucko.


Jag är i såna här tillfällen glad över att jag kan himla med ögonen så ingen ser, gråta inombords och oroa mig för min mammas konstiga tankar utan att någon vet om det.






Man slutar aldrig förvånas, eller vad är det man säger?


Erkänn!!!!!

Ja ja ja ja ja.. Jag vill ha dig. Nu också.


She tied you to a kitchen chair...


Die oooh die..

Liten inflik bara:

Alla som inte vet att det finns något som heter snyta sig borde dö.




Speciellt vuxna..


Klagomål.

Jag har fått in klagomål hit till bloggen.

Jag har fått dom framförda till mig personligen.

Dessa klagomål framför klart och tydligt att jag ska börja skriva riktiga inlägg igen.

Har jag bara skrivit på låtsas ett tag eller jag hänger inte riktigt med?

Nåväl, får väl skärpa mig då.

Jag är ju trots allt inte ensam i den här relationen.



Oh lord.

Jag kan för fan inte göra allt även om jag gör allt för dig.

Folk folk folk.

Vissa människor tror att dom är först i världen med att kläcka en viss kommentar.
Vad dom inte förstår är att människorna de fäller dessa kommentarer till har hört detta minst en miljon gånger tidigare.
Säkert tre gånger innan på just den dagen.

Situation 1:

Jag: Vill du ha kvittot eller ska jag slänga det?
Kund: ( med världens största och mest nöjda leende) Nae tack de kan du slänga! För det här är väl inte avdragsgillt va?
Jag: (stöd-garvar) Haha, naae det är ju inte det tyvärr.
kund: (skrockar nöjt) Höhöhöhöhöhö nej då kan du lika gärna slänga det!
Jag: (gråter inombords) Haha, mmm då gör jag det. Tack ska du ha, Hejdå!

Situation 2:

Min Vän jobbar som flyttkarl.
Av någon anledning tror alla även här att de är först med denna kommentar:

" Vad bra, du slipper ju gå till gymet om dagarna!!" (höhöhöhöhö)


Forcryingoutloud!!!!!!!!!!!
Det börjar bli lite tradigt nu..




Sams.

Okej nu slipper jag känna mig som en naiv människa längre.
Ni bad om ursäkt.
Så nu glömmer vi det här tycker jag.
För att göra en "fresch start" bjuder jag på ett sprillans nytt inlägg.
Sätter punkt här.


Laaaathaaaaaaaaa Mothaaaa fuckaaaaa



ojdå.

Bröt mitt eget löfte direkt.
Men jag är tvungen att få ur mig detta.
Alltså, getter!! Varför har dom så creepy ögon?
Ser ju serietecknat ut.
Ett streck liksom.
Jag blir rädd.
På riktigt.

Så. Nu ska jag va tyst tills ni ber om ursäkt.



krypandes..

Jag kanske är lite väl naiv ibland.
Men jag trodde faktiskt att jag inte skulle vara den i vårt förhållande som bad om ursäkt först för att sedan inte få någon ursäkt tillbaka.
Ska jag tolka er tystnad som att ni inte är beredda på att ge "oss" en andra chans?

Jag ger er 48h.
48 avgörande timmar.
Känner ni att vår relation är värd att räddas kan ni ju också be om ursäkt.
Först då kan vi gå vidare.
Tills dess är jag tyst.




Full fart..


De har som ni säkert märkt inte riktigt funkat som det ska här på bloggen den senaste tiden.
Jag skyller inte på er nu, men ni kanske också skulle kunna anstränga er lite mer?
Jag vet att jag inte gjort mitt yttersta för att tillfredställa era behov, men en relation funkar faktiskt alltid bäst genom att man både ger och tar.
Okej?
Skönt att vi kunde lufta lite känner jag.
Man ska inte gå och tiga om saker i ett förhållande.
Skönt när allt kommer upp till ytan så man kan tala om det.
Men nu struntar vi i vår lilla svacka va, eller hur?
Är vi överrens om att vi börjar om nu.
Börja uppskatta varandra lite mer?
Bra. Om ni inte har några invändingar så bestämmer vi det nu!
Great.
Känns skönt.
Kan andas nu.
Har hela tiden kännt en väldigt tryckt stämmning så fort jag kommit in här.
Men den känns bättre nu.

Well, nu kör vi!!!!
Eller som en arbetskollega sa: Full fart, medvetlös!
haha.
Ös!!! ska det vara vännen...



Birthday

Go Anna, its your birthday..

Ja som sagt, jag fyller år idag. Yeeeeeey tänker ni säkert nu..
Buhu tänker jag.
Jag har inte åldersnoja.
Jag är inte rädd för att bli äldre.
Inte alls faktiskt.
Man är verkligen inte äldre än man gör sig.
Ålder är bara ett nummer.
Osv.
Osv.
Osv.
Argument nog?
MEN jag hatar att fylla år.
Av någon konstig anledning gör det mig ledsen.
Ifrågasätt inte detta nu.
Det är så det är bara.
Jag känner mig som en sentimental jävla kärring för tillfället.
En jävligt needy sådan.
Och jag skäms över min sinnesstämmning.
Man borde vara glad för alla fina grattis meddelanden och kramar o pussar o presenter.
DET ÄR JAG!!!! 10000%, jag lovar.
Men det här med att fylla år är inte riktigt min grej.
SILLY säger jag.
Idiot tänker ni.

Jag låter er tycka det.

För idag är det min dag och då säger min mamma att jag BESTÄMMER allt...(nåja, de mesta som går att ordna inom rimliga gränser förstås)


Grattis på min 23års dag då! jippi! (med en aning ironi i rösten)




HappyBirthdayMan.jpg Naked Happy Birthday Man image by ChatBrat


FÖRLÅT DÅ

Förlåt mig.
Jag förstår att ni börjar tröttna på att klicka in här och det fortfarande är samma gamla inlägg överst.
Förlåt.
Men jag har valt att leva i ett hus utan dator och internet fram till den 14:e jan.
Så I´ll be back. Jag lovar.
Håll till godo med detta så länge



Visste väl att det skulle få er att dra på smilbanden!!

RSS 2.0