Ödet?

På krogen:

Träffar på en bekant vid baren.


Jag: Jag hörde att du träffat ngn? Va kul!

Bekant: Ja!! jag är så lycklig. Det är sååååå ödet att vi ens träffades!!

Jag: Jasså, vadårå?

Bekant: Nej men vi träffades ju ute. Och jag hade inte ens tänkt att gå ut den kvällen!!!

Min vän: Åh va roligt. vilken tur att du gick ut då?

Bekant: Eller huuuuur!? så himla sjukt asså! tänk om jag stannat hemma liksom!

Jag: Så han brukar också gå hit alltså?

Bekant: Jaaaa, det har han gjort länge. Typ lika länge som mig.

Jag: ( med en aning sarkasm i rösten) Men GUD vilken tur att ni sprang på varandra då!

Bekant: (uppfattar uppenbarligen inte min sarkasm)  Ja jag vet!!

Jag: (frågan är riktad mot den bekanta) Gillar du mat?

Bekant: haha Jaaa vadårå?

Jag: (med gäll hög röst) Men shit, det gör jag med!! Så sjukt.

(Får en armbåge i sidan av min vän)

Bekant: Hehe, jaaa? eller vadå?

Jag: Men alltså gillar du att dansa också?

Bekant: Jag älskar att dansa! så himla kul!

Jag: (med en högre dos sarkasm i rösten) Så sjukt. Jag ÄLSKAR ju också att dansa. Det måste vara ödet!!!

Bekant: (av ngn konstig anledning överlycklig) JAAAA verkligen!!!!!! (fnitter fnitter)

Jag: (tittandes på hennes cider i handen) Men säg inte att du gillar cider också?

Bekant: Jooooo!! det ser du väl..

Jag: Men du måste skämta? .........

Min vän drar mig därifrån innan jag hinner avsluta min mening och ler ursäktande åt den överlyckliga tjejen som nog fortfarande lever i vetskapen att även detta var ödet.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0