Han.

Jag tänker aldrig på dig längre som jag gjorde förut. Inga tankar som innehåller något spår av kärlek. Ingenting. Nu innehåller tankarna insikt. Tankar om vad du gjorde mot mig. Tankar som gör att det gör ont i hela kroppen. Tankar som för mig tillbaka till hur mycket du bröt ner mig under så lång tid.Jag förstår att folk luras av din charmanta sida, jag gjorde det också. Jag föll handlöst för dig. Handlöst och vad jag då trodde va oåterkalleligt. Det var det inte. Jag älskar inte dig någonstans. Inte i någon del av min kropp. Jag ljuger om jag säger att de fyllts med hat mot dig, för jag hatar dig inte. Snarare tycker jag synd om dig. Att du är en så liten människa att du måste bryta ner någon annan för att känna dig bättre som man. Det är ynkligt. Och fegt. Och inte charmant någonstans. Du lyckades manipulera mig varje gång, varje dag, varje minut. De säger att kärleken är blind. Ja, men inte för alltid. Nu kan du inte längre förgifta mina tankar. Men du har förstört min vilja att släppa någon nära inpå igen. Och det kommer jag förevigt hata dig för.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0